Resfredag: Fyra olika länder...

... fyra olika personer, fyra olika tidpunkter, men och samma familj. "Att resa är att leva" - H.C. Andersen.

Rhodos, juni 2009.

Thailand, mars 2012.

Kanarieöarna, januari 2008.

Rom, maj 2006.

Laddar inför nästa lopp!

I dag lades det upp ett gäng proffsiga bilder från tisdagens lopp på The Run´s facebook-sida. Enligt den officiella resultatlistan gick jag till slut i mål på en tolfte plats i min klass (damer 5 km). Nästa år får jag minsann satsa på "topp-tio"! Jag körde upp pulsen lite för mycket i de branta backarna, och hade nog tjänat på att ta det lite lugnare där. 

I går fick jag hem nummerlappen inför Vår Ruset som går av stapeln om ett par veckor. Vår Ruset kommer att hållas i Frescati-området, precis som "The Run", men enligt säkra källor kommer det inte ens att vara i närheten av så kuperad bana som i tisdags. Det innebär att jag kommer försöka kapa en bit på mina tjugonio minuter och fyrtio sekunder. Full fart framåt!

Välförtjänt picknick för Team Linda KW & co.
(Samtliga foton lånade från "The Run")

Right here, right now

Jag försöker lära mig att njuta av saker i vardagen, av att vara här och nu. Jag har en tendens att längta mig bort till saker som ligger längre fram i tiden. Resor, inte minst. För ett tag sedan läste jag ett stycke i Jo Nesbös bok Pansarhjärta, om en kvinna som vet att hon inte har lång tid kvar att leva:

"Allt hon hade gjort annorlunda. Alla dagarna hon skulle levt så mycket mer, så mycket sannare, fyllt dem med glädje, andetag och kärlek. Platserna hon bara hade passerat, platserna hon var på väg till. /.../ Dagarna hon hade kastat bort för dagarna hon trodde att hon skulle få."

De här orden, och innebörden av dem, har etsat sig fast hos mig. Jag vill inte kasta bort några dagar. Jag vill ta till vara på stunderna här och nu. Njuta av att äta frukost med tända ljus, låta solen värma mina kinder. Jag vill helt enkelt bli bättre på att leva här och nu.

The Run - The story

Yippie och tjohoo, årets första löptävling är avklarad! Tillsammans med vår teamleader Linda sprang jag, Camilla och Linda ett femkilometers lopp tidigare ikväll. "The Run" är ett lopp genomförs i totalt fem städer under detta året. Här i Stockholm slingrade sig banan runt skogsstigar och spår ute i Frescati. Det var en kuperad och fantastiskt vacker bana, så långt bort från asfalt man bara kan komma. Ett par-tre rejäla backar sög rejält med must ur både mina ben och mitt flås, och utöver det kände jag mig redan ganska tung i benen efter senaste dagarnas cykelstrapatser. Målet var att ta mig runt banan på under trettio minuter, och det klarade jag på håret. Min klocka slutade på 29:33, får se vad den officiella tiden visar. Efter målgång fick vi en generös picknickkorg, och kunde sitta och njuta av omgivningarna och känslan av att ha genomfört en fin insats.

In alles en helt perfekt start på sommarsäsongen med gympaskorna. Inte minst var det trevligt att bonda lite med tjejerna i mitt lag.  Tack för platsen i ditt lag Linda, och tack också till The Run för ett härligt och välarrangerat lopp!

Team LindaKW! :)

Veckans träning (v. 19)

Nöjd efter 15 km Lidingölopp. (September 2012.)

För ett par dagar sedan pratade jag med en kompis som undrade hur jag gör för att upprätthålla träningssuget. Hur jag gör för att motivera mig själv till att vecka efter vecka genomföra mina pass, trots allt annat som drar från alla håll i den berömda vardagskarusellen.

Mitt svar är enkelt. Jag har satt upp mål, och jag tänker genomföra dem. Den bistra sanningen är att jag inte tränar för att "det är skönt", eller "för att jag mår bra". De där sakerna kommer som tacksamma bieffekter under eller efter ett pass. Men det är inte det som driver mig. Just nu är det Tjejklassikern som får mig att planera och genomföra mina träningspass. Och som sagt, välbefinnandet och glädjen får jag på köpet! Under veckan som gick la jag mycket fokus på cyklandet. Tjejvättern närmar sig med stormsteg.

Måndag: Cykla 12 km (ca 45 min)
Tisdag: Vila
Onsdag: Cykla 12 km (ca 40 min)
Torsdag: Springa 5 km (Backintervaller)
Fredag: Vila
Lördag: Cykla ca 3 mil
Söndag: Vila

Kommande vecka blir det också fokus på cyklingen. Jag ser också fram emot att senare i dag springa 5 km på "The Run", i sällskap av Linda & co. Årets första löptävling, men absolut inte den sista.

Ledighet och sånt

De senaste två veckorna har varit fyllda av klämdagar, röda dagar, studiedagar och semesterdagar. Underbart skönt att ta dagen som den kommer. Vi har passat på att träffa vänner och familj från alla möjliga håll och kanter. 

I fredags tog jag och barnen bilen till Katrineholm. Det är inte varje dag man åker två timmar enkel resa för en lekdejt, men är man ledig så är man. Min svensk-amerikanska kusin och hans familj bor i Katrineholm - barnen är precis i samma ålder som Sebbe och Julia. Jag hoppas såklart att de ska flytta till Stockholm snart, de här tjejerna har som ni ser mycket bus kvar som ska uträttas.

Sebastian har numera fullt upp att hålla reda på sin yngste kusin, lille Elliot. Tufft jobb, men någon måste göra det! :) Elliot har nyss fyllt ett, men har redan hunnit bo i både Thailand och Spanien. Nu för tiden huserar han och föräldrarna i Göteborg, vilket verkar vara nog så exotiskt för en nyfiken ettåring.

I helgen berättade min storebror att det kläckts ett helt gäng nya kycklingar i äggkläckningsmaskinen i Rödeby. Den förra omgången kycklingar, som mina barn blev helt betagna i, lär väl hunnit växa en del sedan vi såg dem sist. De växer så sjukt snabbt! Under hela min barndom hade vi höns som gick omkring på tomten. Det var liksom inget konstigt att gå och plocka ägg i hönshuset om man helt plötsligt blev sugen på sockerkaka (vilket hände ofta, ofta). Våra höns "Matilda" och "Johanna" blev nästan som familjemedlemmar. När höken tog en av våra ungtuppar grät jag floder, och skrev till och med en dödsruna över tuppen. Japp, those were the days...

Ready for takeoff

Med mindre än en månad kvar till Tjejvättern börjar det bli dags att ta itu med det här cyklandet på allvar. Tidigare i dag möttes mitt lilla "gäng" upp i Haninge och körde en långrunda på vägarna ut mot Västerhaninge - Dalarö. Jag har fått låna en riktigt fin racercykel av min svåger (oändligt tacksam för det), och turen i går var min tredje hittills på en äkta racer. Jag och tjejerna övade på att ligga och dra, och på att få fördel av varandras fart. Jag har flitigt cyklat på motionscykeln i garaget under hela vintern, och känner verkligen att det har gjort nytta för både tekniken och benstyrkan. Men där slutar nog likheterna med att cykla "på riktigt", och att cykla på en motionsvariant. Känslan att ha solen i ögonen och susa fram bredvid vitsippeklädda skogsbackar, den är något alldeles särskilt.

Fräknarna på näsan och sirapssega ben är bevisen på en lyckad dag med cykeln. Tänk - vi tränar verkligen inför Tjejvättern. Nu händer det!